Invigningen den 27 september 2007

Det var en stor ära och glädje för oss i Insamlingsstiftelsen Mellannorrlands Hospice att hälsa Hennes Majestät Drottning Silvia välkommen till Västernorrland och Sundsvall, för att officiellt inviga Mellannorrlands regions första Hospice vid Sidsjöns norra sluttning.

Det var en historisk dag som dessutom bjöd på mycket vackert och soligt höstväder. Hela styrelsen för Insamlingsstiftelsen och all personal på Mellannorrlands Hospice samt många inbjudna gäster och åskådare väntade med spänning på HM Drottningens ankomst till Mellannorrlands Hospice. Det blev en mycket värdig och stämningsfull invigningsceremoni. HM Drottningen är ju välkänd att värna om och engagera sig för de mest utsatta människorna i samhället. Våra patienter/gäster på Mellannorrlands Hospice, som befinner sig eller närmar sig livets slutskede, är mycket utsatta och sårbara. De behöver inte enbart hjälp med lindring av besvärande kroppsliga symtom som smärta och andra svåra symtom, utan de och deras anhöriga har även mycket behov av omtanke och stöd i den här utsatta och påfrestande situationen. HM Drottningen fick efter bandklippningen tillfälle att prata med några av patienterna på Hospice och guidades runt i huset av Matthias Brian och Åsa Tjernell.

Kjell Lönnå och Sundsvalls Kammarkör samt Barfota Jazzmen bidrog med deras sång och musik till en underbar inramning. Hjärtligt tack!

Vi fick också ta emot många fina gåvor från våra inbjudna gäster, vilket vi tackar innerligt för!

Mellannorrlands Hospice, ett gästhem för vård i livets slutskede, är nu invigd och verksamheten är redan i full gång. Det har kommit till stånd ”med stöd av befolkningen – för befolkningen”. Tack till Er alla som har stöttat oss med stora och små gåvor och ständig uppmuntran under hela projektets gång!

Styrelsen för Insamlingsstiftelsen Mellannorrlands Hospice.

Se bilder från invigningen av Mellannorrlands Hospice den 27 september 2007...

HM Drottningens tal vid invigningen av Mellannorrlands Hospice i Sundsvall den 27 september 2007.

"Herr Landshövding,
Mina damer och herrar,
Människor i livets slutskede befinner sig ofta i en mycket utsatt situation, som inte alltid uppmärksammas eller erkänns av omgivningen. Alla bör vi ha samma rätt att kunna förbereda oss på att avsluta livet på ett värdigt och meningsfullt sätt, att få lindring i vårt lidande utan att behöva ge avkall på nödvändig, kvalificerad vård.

Den personliga integriteten och individens okränkbarhet är viktiga värden, som måste få gälla ända in i det sista livsögonblicket. För dem, som är i störst behov av vård, vare sig det handlar om den fysiska eller psykosociala sidan, kan hospice och den verksamhet som bedrivs där vara en tilltalande tillflyktsort.
Mellersta Norrland är den region i Sverige som hitintills har saknat möjligheter att erbjuda patienter i livets slutskede hospicevård. Genom tillkomsten av Mellannorrlands Hospice fylls nu detta tomrum. En nästan 20 år gammal dröm går i uppfyllelse tack vare många eldsjälars hårda arbete och tack vare generösa gåvor, stora och små.

Under mottot "Ett gästhem för vård i livets slutskede. Med stöd av befolkningen - för befolkningen" vill detta hospice kunna tilltala alla sinnen hos sina gäster, samtidigt som man erbjuder högkvalificerad medicinsk palliativ vård.

Jag tror att det finns alla förutsättningar för att detta skall bli verklighet när jag ser denna fina och välkomnande byggnad. Personalen har noga valts ut bland ett stort antal sökande och kunskap och erfarenhet står därmed i fokus, inte enbart för gästerna utan också för det utbildningscentrum som är kopplat till detta hospice.
Det är min innerliga förhoppning att alla Ni som verkar här tillsammans skall uppnå den målsättning, som ryms mellan raderna i mottot, att ge dem som befinner sig i livets slutskede en möjlighet att förbereda sig på ett värdigt och meningsfullt sätt.

Med dessa ord vill jag önska all tänkbar välgång samtidigt som jag förklarar Mellannorrlands Hospice invigt."

Tal av Åsa Tjernell (ÅT) och Matthias Brian (MB) vid invigningen av Mellannorrlands Hospice i Sundsvall den 27 september 2007.

ÅT: Ers Majestät, ärade gäster, kära vänner!

Det är en stor ära och glädje för oss i Insamlingsstiftelsen Mellannorrlands Hospice att hälsa Ers Majestät Drottningen välkommen till Västernorrland och Sundsvall. Innerligt tack för att Ers Majestät som vi vet värnar om de mest sårbara människorna i vårt samhälle, har tackat ja till vår inbjudan och kommit till oss för att officiellt inviga Mellannorrland första Hospice här vid Sidsjöns norra sluttning.

MB: Det har varit en lång resa. Vilket äventyr det har varit. Vilken drömresa. Stundtals kanske även med lite inslag av en mardrömsresa? Men nu har vi nått vårt resmål och klivit av flygplanet som har tagit oss till vårt drömmål: Mellannorrlands Hospice har öppnat sina portar!

Visst skall vi nu berätta lite hur resan har varit, eller hur, Åsa, som är sjuksköterska och verksamhetschef på vårt Hospice?

ÅT: Visst, men jag skulle gärna börja med varför vi över huvud taget gav oss in på den här resan som vi faktiskt startade redan i mitten på 80-talet!

Det är nämligen de som behöver detta som har funnits där hela tiden och påmint oss om behovet faktiskt varje dag. Men varför reste Du med, Matthias?

MB: Jag instämmer helt med Dig och har som läkare också dagligen sett vilka behov som finns för ett hospice som kan förmedla en kvalitativt högtstående palliativ eller lindrande vård när man närmar sig livets slutskede. Men jag har också lärt mig under många år nu, att man kan göra så mycket för att underlätta för våra patienter och anhöriga under den svåra tid de befinner sig i. Det finns ju egentligen aldrig någon lätt död, men genom en djup humanistisk människosyn och professionalism kan vi bidra till att döden kan bli så god som möjligt.

Men minns Du hur det var när vi berättade för första gången om vårt resmål, att bygga ett Hospice här i vår region?

ÅT: Ja, det var faktiskt redan i början på 90-talet, när vi visste hur vårt resmål skulle kunna se ut och klev in på en resebyrå som vi kan kalla för Landsting och kommun vård och resor. Men nog var vårt resmål lite för exotiskt då.

MB: Ja, det fanns tydligen inte i den där resebyråns katalog, i alla fall inte då. Men visst fanns resmålet med i många andra kataloger: många Hospice fanns redan då i hundratals ja tusentals i hela världen. Några av dem även i Sverige!

Men hur skulle vi göra här hos oss och den vita fläcken som fanns kvar i vårt avlånga land? Det krävdes andra tag. En annan resplan måste tas fram. Eller rent av en annan resebyrå.

ÅT: Vad då, en annan resebyrå?

MB: Jo, då i slutet av 90-talet fanns faktiskt fler som ville till samma resmål som vi, och vi blev på ett slag fler ressugna kamrater i vårt sällskap. Tillsammans startade vi helt enkelt vår egen resebyrå: Insamlingsstiftelsen Mellannorrlands Hospice.

ÅT: Och den här resebyrån tog vårt resmål, ett hospice i Mellannorrland, direkt in i resekatalogen, till och med på första och enda sidan! Ja, det var smart, eller hur?

MB: Fantastiskt! Briljant! Och reskassan fylldes på snabbt. Det blev till slut faktiskt hela 20 miljoner kronor. Underbart! Tack alla för att Ni har bidragit till denna generösa reskassan! Det behövdes verkligen som flygbränsle! Annars skulle vi ha störtat under resan! Och det fortsätter att strömma till respengar. Men Åsa, hur gick själva resan?

ÅT: Ja, det behövs förstås en hel del förberedelser innan man skall ge sig ut på en sån här lång resa och innan man kan lyfta med ett så stort flygplan. Förutom en full tank måste ju också allt runtomkring vara i gott skick. Man behöver 3 saker:

· flygkartor (eller i klarspråk: ingen spade i jorden utan ett vårdavtal)

· rätt flygplan (eller i klarspråk: vi måste ha arkitektritningar)

· och till sist rätt landningsplats (eller i klarspråk: vi måste ha en tomt att bygga hospice på)

MB: Ja, det där med flygkartorna eller ”ingen spade i jorden utan vårdavtal” var ju lite problematiskt och höll oss faktiskt ganska länge på marken. ”Tekniskt fel” heter det väl, när piloten måste förklara en försening, eller hur? Men då är det ju bra att ha experter på marken för en bra teknisk service.

ÅT: Vi hittade verkligen en hel grupp skickliga mekaniker: Bo Forslund, Per-Richard Molén och Fredd Sandberg som faktiskt lyckades att få Landsting och kommun vård och resor att ta upp vårt resmål i deras katalog. Sedan fick ju också vår pilot Nils-Eric Öquist ordning på sina flygkartor, med hjälp av styrmännen Mats Rytte och Dig. Med i cockpiten satt också Bo Enheim och Ulf Johansson och vårdavtalet var nu verklighet. Då skrev vi april 2006.

MB: Ja, och Jan Sjödin på Landstinget och Martin Johansson på Sundsvalls kommun kunde nu trycka ut flygbiljetter på samma plan som vi. Till ett bra pris, eller hur? Men hur gick det med flygplanet eller arkitektritningarna?

ÅT: Jo, detta arbete pågick hela tiden parallellt med det andra. Det fanns ju redan en färdig flygplanstyp i Umeå: Axlagården. Ett väl beprövat plan som också har visat sig vara ett slitstarkt plan. Så det var för arkitekten Bertil Håkansson bara att rita på en modernare och förstås också bättre version.

MB: Bra. Då var bara landningsplatsen kvar, alltså tomten. Vilken skulle man välja? Bara den bästa och finaste förstås. Vi hittade den till slut tillsammans med Sundsvalls Stadsbyggnadskontor här vid Sidsjöns strand. Den vackraste och finaste av alla! Och hållbar är den också genom ett långsiktigt tomträttsavtal på vår landningsplats. Men Åsa, hur gick nu själva flygresan?

ÅT: Jo, tack. Rätt så bra! Från starten eller första spadtaget den 16 augusti 2006 till landningen eller slutbesiktningen den 3 augusti 2007 tog det bara ett år! Och flygvädret var också rätt så lugnt.

MB: Ja, faktiskt, det var inte alls så många luftgropar och oväder. Och flygvärdinnorna var mycket arbetsamma, skickliga och trevliga. Byggarbetarna till och med nästan slogs ibland om vem av dem som fick göra resan så bra som möjligt. Men så hade dem också en otroligt bra arbetsledning med Bjarne Wiklund på Picea Bygg, och Örjan Nyberg på Totalprojekt Norr och många fler toppen projektörer.

ÅT: Och jättetrevliga medpassagerare hade vi hela tiden. Våra adjungerade i hospicestiftelsens styrelse, våra patientföreningar och andra ideella verksamheter, alla våra donatorer, både små och stora, våra sponsorer (med Norrländska Sparbanksstiftelsen och Swedbank i spetsen), och många många fler som hjälpte oss att hålla ut och hålla fast vid vårt resmål genom deras stadiga stöd, uppmuntran, välvilja och tillrop. Det var allas fasta övertygelse om att vi har valt det rätta resmålet, vårt drömmål, Mellannorrlands Hospice, som har gjort att vi har hållit ut.

MB: Vi fick till och med under flygresan ytterligare passagerare med oss från Timrå, Ånge och Härnösands kommun. Hur kunde det nu gå till? Man hänger med helt enkelt genom ett hängavtal!

Ja, det blev en fin resa med en mjuk och lugn landning. Visst brukar man applådera efter så här bra landningar? Låt mig göra det genom att tacka Er alla för det fantastiskt fina och uthålliga arbetet! Tack också till Er alla i Insamlingsstiftelsens styrelse och alla våra anhöriga som har stått ut med oss hela tiden. Men framför allt också tack till alla våra fantastiska och fina patienter och anhöriga som förstås har varit vår allra största motivering.

ÅT: Det är Ni som nu skall komma i åtnjutning av den här underbara anläggningen, Mellannorrlands Hospice. Och efter en sång framfört av Sundsvalls Kammarkör, vill vi nu tillsammans med Er alla glädjas åt den här underbara dagen och historiska händelsen och be Ers Majestät att officiellt inviga Mellannorrlands Hospice.

 

Aktuellt

 
 
 
Copyright © 2017
Mellannorrlands Hospice
Växthusstigen 7
852 40 Sundsvall
T: 060-531 10 50
E: info@hospice.nu